Möviken Runt
Har nu gått flera veckor sedan jag skrev något här. Har inte blivit många lopp i benen under denna tiden, utan endast ett faktsikt och det tänkte jag sammanfatta här. Träningen har varit sådär. De sista veckorna innan jag gick på semester blev det kanske bara 5-6mil i veckan, däremot när jag väl blev ledig så blev även t6räningen bättre med ca 10mil per vecka och då med 2-3 intervaller inbakade. Frågan är hur det ska gå nu när jag börjat jobba igen. Hoppas återfå lite motivation, trotts att mina löparkollegor sviker och flyttar från fina Brickebacken.
Under min 3veckor långa semester så hade jag äran att tillbringa 1v av dessa tillsammans med min kära mor i finska skärgården där vi har en stuga på en ö som bär namnet Korpo. Tidigare år sprang vi ett lopp på grannön Nagu, men var nu 4år sedan vi sprang där senast så tyckte att det var dags att åka dit. När jag var yngre och sprang där fick jag vätskebrist vilken inte var någon vidare upplevelse. Efter detta införde de en extra vätskekontroll, så att vi klena svenskar i fortsättningen skulle kunna ta oss runt utan att svettas ihjäl längst vägen. Tävlingen brukar precis som Stockholm Marathon bjuda på riktigt varmt väder på ca 25-30 grader.
Såg innan att de förra året gjort om banan en aning så att den nu blivit något längre. Därför hade hemmalöparen Mats Dahlén som vann på fina tiden 36:39 ifjol banrekordet. Var en tid jag själv sattsade på att hamna på nu när det blivit något längre. Sprang själv på strax över 37min för 4år sedan då jag slutade på en fin 3:e plats så det var iaf något jag ville slå. I övrigt hade jag ingen viadre koll på mitt motstånd för dagen. Hemma i närke har man bättre koll på sina motståndare. Såg att en kille från Västerås var med som haft en framskjuten placering flera år då han springit loppet.
Vädret vi bjöds på var perfekt. ca 16-17 grader och moln på himlen som inte släppte igenom den varma solen. Mina ben var väldigt sega innan start. Segare än vad det var i Göteborg där jag sprang mitt senaste lopp, och vi vet ju alla hur det slutade. Hoppades dock på att det skulle gå bättre denna gången och efter att ha värmt upp och stretchat lite känndes det genast mkt bättre. Tog kommandor direkt efter start, men fick ingen större lucka ner till Mats. Några meter efter honom lurade sedan Anders Österlund som är en bra orienterare från Västerås som har en sommarstuga på Nagu. Första km gick på ca 3min så var ändå en ok öppning. Efter detta så började det kännas segare, och Mats kom allt närmre och närmre. Vid ca 5km så var han ikapp och efter 5,5km gick han upp i ledning. Vid 6km ökade han takten och jag var väldigt nära att falla för frestelsen att släppa hans rygg, men bestämde mig för att försöka hänga på så länge det gick för att öka mina chanser att försvara 2:a platsen från den jagande orienteraren som nu släppt en större lucka ram till oss. Vid ca 7km kommer man ut på asfaltvägen och jag kände då att benen konstigt nog började kännas bättre. Vid ca 8,5km i en uppförsbacke såg jag min chans att vinna loppet och gjorde ett ryck. Fick inte många meter, men avståndet växte sig sakta men säkert något större allteftersom vi närmade oss mål. Bjöds aldrig på en spurtuppgörelse, men i mål var det baar 10 sekudner ner till Mats så var en jämn fajt. Trodde aldrig jag skulle lyckas gå segrande ur den, men ibland lönar det tydligen sig att inte ge upp för lätt. Tiden jag fick 35:47 var bra mkt bättre än jag hoppats få på den 10,8km långa banan. Ca 1min senare kom loppets 3:a Anders Österlund i mål. Tittade på vad denne kille gjort för resultat och hittade då t ex. att han kom 12:a ifjol i Lindigöloppet på fina tiden 1:48. Så inga dåliga skalpar man fick i detta loppet :)
Mats Dahlén, Jag & Anders Österlund
Tittar man på tiden för de senaste 9 åren så har ingen lyckats springa under 36min, men är säkert någon som gjort detta under de 36 år som loppet gått av stapeln. Men ändå roligt att få ha ett rekord som de framöver kommer få kämpa för att slå. Kanske får jag äran att komma åter nästa år för att försöka själv.
Under min 3veckor långa semester så hade jag äran att tillbringa 1v av dessa tillsammans med min kära mor i finska skärgården där vi har en stuga på en ö som bär namnet Korpo. Tidigare år sprang vi ett lopp på grannön Nagu, men var nu 4år sedan vi sprang där senast så tyckte att det var dags att åka dit. När jag var yngre och sprang där fick jag vätskebrist vilken inte var någon vidare upplevelse. Efter detta införde de en extra vätskekontroll, så att vi klena svenskar i fortsättningen skulle kunna ta oss runt utan att svettas ihjäl längst vägen. Tävlingen brukar precis som Stockholm Marathon bjuda på riktigt varmt väder på ca 25-30 grader.
Såg innan att de förra året gjort om banan en aning så att den nu blivit något längre. Därför hade hemmalöparen Mats Dahlén som vann på fina tiden 36:39 ifjol banrekordet. Var en tid jag själv sattsade på att hamna på nu när det blivit något längre. Sprang själv på strax över 37min för 4år sedan då jag slutade på en fin 3:e plats så det var iaf något jag ville slå. I övrigt hade jag ingen viadre koll på mitt motstånd för dagen. Hemma i närke har man bättre koll på sina motståndare. Såg att en kille från Västerås var med som haft en framskjuten placering flera år då han springit loppet.
Vädret vi bjöds på var perfekt. ca 16-17 grader och moln på himlen som inte släppte igenom den varma solen. Mina ben var väldigt sega innan start. Segare än vad det var i Göteborg där jag sprang mitt senaste lopp, och vi vet ju alla hur det slutade. Hoppades dock på att det skulle gå bättre denna gången och efter att ha värmt upp och stretchat lite känndes det genast mkt bättre. Tog kommandor direkt efter start, men fick ingen större lucka ner till Mats. Några meter efter honom lurade sedan Anders Österlund som är en bra orienterare från Västerås som har en sommarstuga på Nagu. Första km gick på ca 3min så var ändå en ok öppning. Efter detta så började det kännas segare, och Mats kom allt närmre och närmre. Vid ca 5km så var han ikapp och efter 5,5km gick han upp i ledning. Vid 6km ökade han takten och jag var väldigt nära att falla för frestelsen att släppa hans rygg, men bestämde mig för att försöka hänga på så länge det gick för att öka mina chanser att försvara 2:a platsen från den jagande orienteraren som nu släppt en större lucka ram till oss. Vid ca 7km kommer man ut på asfaltvägen och jag kände då att benen konstigt nog började kännas bättre. Vid ca 8,5km i en uppförsbacke såg jag min chans att vinna loppet och gjorde ett ryck. Fick inte många meter, men avståndet växte sig sakta men säkert något större allteftersom vi närmade oss mål. Bjöds aldrig på en spurtuppgörelse, men i mål var det baar 10 sekudner ner till Mats så var en jämn fajt. Trodde aldrig jag skulle lyckas gå segrande ur den, men ibland lönar det tydligen sig att inte ge upp för lätt. Tiden jag fick 35:47 var bra mkt bättre än jag hoppats få på den 10,8km långa banan. Ca 1min senare kom loppets 3:a Anders Österlund i mål. Tittade på vad denne kille gjort för resultat och hittade då t ex. att han kom 12:a ifjol i Lindigöloppet på fina tiden 1:48. Så inga dåliga skalpar man fick i detta loppet :)
Mats Dahlén, Jag & Anders Österlund
Tittar man på tiden för de senaste 9 åren så har ingen lyckats springa under 36min, men är säkert någon som gjort detta under de 36 år som loppet gått av stapeln. Men ändå roligt att få ha ett rekord som de framöver kommer få kämpa för att slå. Kanske får jag äran att komma åter nästa år för att försöka själv.
Herrar 10,8km
1. Jakob Olars Kumla SF 35.47
2. Mats Dahlén Nagu IF 35.57
3. Anders Österlund Ytterholm 37.03
4. Ami Laamo Laamo Oy 37.28
5. Niklas Wihlman Kustö 38.00
